.

Jag och Lelle har en egen pizzagubbe.
Vi har döpt honom till Justin TImberlake.
Han är inte ett dugg lik honom.
Han bjuder oss på bröd.
Och sallad.
Och sås.

Och han ser överlycklig ut varje gång vi kommer. Jag misstänker att vi är de enda kunderna, och de andra personerna som brukar sitta där är inhyrda rekvisita. Det är säkert hans släkt och vänner som hänger där och ser pizzasugna ut för 5 spänn i timmen. Därför är han så glad.

Det kan också var så att vi är där lite för ofta.
Det kan vara så att vi försörjer hela hans familj.
Och eventuella husdjur.
Det kan vara därför jag har gått upp massa i vikt.
Fast det tror jag inte. Man växer så mycket i den här åldern...

Ungefär alla jag känner har varit förkylda. Risken att jag skulle drabbas är ju minimal. Den här känslan av att någon har kört ner en spikklubba i halsen, lett ett vattenflöde till näsan och skruvat upp temperaturen är förmodligen något helt annat än förkylning... Not.

Lelle insisterar ändå på att se Eli Stone med mig ikväll, mest för att hon redan har varit sjuk och att det inte är lika roligt när man ser det själv. Så jag har duschat. Funderar på att eventuellt resa mig, men det ser mörkt ut.

Kopplade in det gamla playstation:et igen i förmiddags. Hej Tarzan liksom.
Det roliga är att varje gång man tar en frukt (ja, det är ett barnspel...) så säger han "Ja, det var bättre".
Vad var det som var bättre? Det hängde liksom inga pizzor där, I didn't have any choice!