.

Det är ju också ett sätt att göra bra tv. Göra reklam för att de har ett Dålig Film-marathon.

Nyss var det Who's That Girl med Madonna. Hon ser ut som ett emo i den filmen, i prickigt och ballerinakjol. Den var dålig, men inte så dålig att den blir tråkig. Bara kläderna underhöll mig i åtminstone en halvtimme.

Nu är det Mannen med Järnmasken. Jag visste inte att det var en dålig film. Jag kommer inte ihåg vad den handlade om, men jag vet att det var den enda filmen med Leo Dicaprio som jag har tyckt om? Den är säkert dålig om jag fortsätter se den. 

Den kanske bara var bra för att han har långt hår där. 

När jag var yngre var jag rädd för skyltdockor. Jag vet inte varför, men jag har för mig att det var något med insidan. Det var äckligt med en människa utan insida, för om de levde kunde de ju göra vad som helst. Något i den stilen.

Nu är jag helt okej med sådana, men såna här utställningar (kolla bilderna) är fortfarande det äckligaste jag vet. I nian när vi var på något museum med skolan gick jag och höll krampaktigt i Bella och Julia och co längs varenda monter. Det räcker inte med att de ser äckligt realistiskt ut, man ska stoppa in dem i glasburar också - så att det ännu mer verkar som om de tekniskt sett skulle kunna ta sig ut.

Och det enda intressanta med den där utställningen är ju det som man inte har någon aning om:
Var den tidens människa också missnöjd med sig själv? Gick hon och nöp sig i fläsket, eller i revbenen för att hon såg fel ut? Eller är det faktiskt Paris Hiltons fel?

Jag tror inte dockorna berättar det.

Gårdagens film blev "Från Andra Sidan", med Calista Flockhart.

Storyn är den att Ally McB.. Förlåt, sjuksköterskan Amy, får arbete på ett avlägset barnsjukhus. Där har mystiska saker börjat hända, och de inlagda barnen bryter ben av ingen anledning alls. Flockhart börjar rota i det där, och -  se på fan - det blir riktigt spännande.

Den bästa filmen jag sett på ett bra tag, och den första rysaren som man inte sitter förvirrad eller uttråkad efter att ha sett. Benbrytartanten är dessutom riktigt härligt äcklig, och spökscenerna är sådana som jag skulle kunna få mardrömmar av.

Filmens mest frekvent använda replik måste vara "Det skiter jag i",
som dessutom alltid fungerar som motivering för de tvivlande.


"De här är hemligstämplade."
"Det skiter jag i."
"Okej då." (Låser upp) 

Patrik tar hem kvällens tjottaballong med "Under mitt tunna skinn".
Lyssna en minut av låten här.

Kom till mig, se min förändring
Jag har trampat upp obruten mark
Så kom och jag ska visa vad jag kan

När jag ropar ut ditt namn
Vill jag rädda det jag kan
Innan längtan som jag har i mig tar slut

Jag ska skrika så det hörs
Genom muren du byggt upp
För jag längtar att ha dig tillbaka
Under mitt tunna skinn

Let's Dance, ca 22.40.

Programledaren: Och första paret att dansa vidare
var tre den här gången: ... Vincent, Tony och Annika! 

I soffan:
(...tystnad)
(...tystnad)
(...sekunderna går)
(...tystnad)
Lelle & Jennifer: JAAAAAAA!

Inte för att vi är tröga eller något, nej nej. 
Men den tredje personen ställde till det där.

1) Ett av de största problemen i alla tider är intoleransen, alltså att vi inte har respekt för varandras olikheter. Istället för att utgå från alla människors lika värde sorterar vi lätt in människor i hierarkier. Välj ut en grupp som du tycker är utsatt för fördomar och diskriminering.

Skriv en debattartikel med fakta, exempel och förslag
till attitydförändringar. Argumentera för ökad tolerans.
 

Oj, vilken utmaning ;)

(Vad betyder effigy? Det är säkert något sjukt.
Men han sjöng så nyss, så vi testar det ändå.)

Hängde hos Lelle igår och kollade Melodifestivalen och 'Se upp för dårarna'.
Vi var lyckliga i morse över att Carola inte vann. Det kommer jag leva på hela veckan.
Rongedal (hette de så?) var i alla fall bäst. Sanna dansade jättefint...
"Sparka vatten ur skorna"-dansen närmare bestämt. Men hon var bra.

Och Se upp för dårarna var äcklig. Mest på grund av den blonda saken. Först torkade hon sig om munnen med handduken, efter att hon ätit. Sedan drog hon den genom håret! ._. Äckligt!

.. så såg vi "Ond aning" (för övrigt den mest onödigt översättningen någonsin. Vem förstår inte Premonition, som dessutom låter så mycket bättre) med Sandra Bullock för någon dag sen. Vecka sen? Jag har ingen koll på dagarna.

Hur som helst så var den helt okej. Bullock vaknar och somnar, och varannan dag lever hennes man och i nästa har han dött i en bilolycka. Till slut så pusslar hon ihop det, och emellan det är det lite kråkor och Peter Stormare.


(Vi kom fram till att Peter Stormare i en Bullock-film är lite som Tony Rickardsson i Let's Dance. Man måste ju liksom tjoa lite, för det ju folk från nästgårds. Pfff.)

Har filmer blivit dåligare eller dissar jag dem bara i brist på annat?

... var när de spelade "Little Dysfunk You" på Andra Avenyn.

Vi testade studentmössor i skolan.
Det liksom slog mig att jag går i trean.

Jag är förkyld som satan.
Men ändå på bra humör, typ.

Alla andra bloggar ihjäl sig nu typ.
Jag kommer igen, snart..
Ska fixa design och göra ett ryck.

... Snart.