I still feel good dararara.

Får jobba hemma imorgon, massa skönt. 
Har ju bara femtioelva ämnen, så det lär ju behövas.

Vi såg en film om judar igår på samhällen. Med Melanie Griffith (stavning?)
Den var så sjukt gullig, jag vill ha snubben med skruvlockarna som grät i min garderob. 
Vi har för övrigt muntligt prov på judendomen på onsdag. Det skulle nog gå bättre på jiddisch..

Svenskaprovet gick så där. Det är alltid fel saker som sätter sig, men Tintomara kunde jag!
Nu ska vi väl snart ha samling igen, lots to do. 

Pratade med Julia igår på msn, skulle kolla igenom hennes uppsats. Alltid lika roligt. 
"Du får säga om något inte är bra", och sen får man världens tjockaste arbete med 
fotnötter och bildhänvisningar och fakta så det dryper om det. "Njae, det här väl väl ingen höjdare". Jesus.. 

I feel good, dararara.

Jennifer är glad häst. Men det går nog snart över.

Wie, jag och Elin signade för att åka och kolla på högskola. Dalarnas och Uppsala. 
I och för sig har jag redan varit på Dalarnas med Ch, men.. En lektion sa mig inte så mycket.
Och jag vill inte gå här, jag vill långt bort eller ingenstans. Läsa distanskurser för 50 000; how you doing!

Men det är massa långt till studenten. 
Massa, massa långt. Lingvistik? Litteratur?
Tyst, jag hör inte.

Vi hade nyss matte. Jag är för dum för talen, 
men jag hade rätt om historiska fakta! För det lär ju hjälpa...

Imorrn är det svenskaprov.
Lagerlöf och Tolstoj is the shit.
DET är grejer jag kan.
Där förstår man varför saker händer.

Ska fika med Bella idag, det är sjukt längesen vi sågs. (Ja, jag fikar sönder mina vänner.)
Sedan kolla Andra Avenyn hos Lelle. Hon och jag har nämligen utvecklat en besatthet av den dåligaste svenska dramaserien någonsin. Spännande! Det är fullt av hamstrar, Håkonar och dumma ungar som sågar i väggar. :D 

Emellan det där ska jag väl lyckas underhålla vovven också. 
Tveksamt om jag lyckas bättre än en drickyoghurt, dock .. 

Condie chillar i soffan med en drickyoghurt...

image72

Oj, det här är pinsamt.

Men jag gillar Nanne Grönvall. Hon är så häftig ^.^



The Ark - This piece of poetry is meant to do harm

You've been watching over me
Saying you're keeping me company
I should be grateful, I suppose
and compare you to a summer's rose

You've been talking sweet to me
about peace and loving harmony
But I know what you say about me
So now I tell you cause I gotta break free

That I can't give you no false affection
I can do without your phony charm
This train ain't moving in your direction
This piece of poetry is meant to do harm


Please don't give me no warm reception
What you call peace to me is a call to arms
Some are singing to raise affection
But this piece poetry is meant to do harm

So with what shall I compare thee?
Summer's clay or winter's sleet?
You made a non-believer out of me,
Now you ask for my sympathy?

No, take your words and take your vows
Take your flake-fuelled buddhist bows
Let the cool winds roughly shake
out all darling buds of fake

I can't give you no false affection
I can do without your phony charm
This train ain't moving in your direction
This piece of poetry is meant to do harm

And don't you give me no warm reception
What you call peace to me is a call to arms
I'm not singing to raise affection
This piece of poetry is meant to do harm

Things we lost in the fire.

(Bara för att jag älskar den titeln, och hatar att jag inte kom på den själv. 
Filmen har jag inte ens sett. Jag bara tycker att det låter så bra. Things we lost in the fire.)

"Den gudomliga komedin", du vet. Dante glömde en krets någonstans där i slutet. 
Den heter "Svenska C".. Kan ingen bara peta i min hjärna så att jag kan prata?

Jag hatar mig själv när jag pratar. Jag låter så jävla dum, 
och jag är verkligen inte så där dum. Hoppas jag?
Dessutom går min röst ner i något jävla Persbrandtläge tills jag typ kräks. USCH.

Prov i Svenska B på onsdag, 1800-tal. 
Bremer, Strindberg, Lindqvist vi gillar.
Jag måste byta efternamn in såg jag precis. 
Strindberg, Lindqvist, jag låter ju som en blandras.

Mmmh, nu har vi snart massa foto.
Som jag är nästan lika duktig på som muntligt.

Tjoho..


Tecknen löser av varandra.

Hon rakar av sig håret, knarkar, förlorar barnen,
blir inlagd på psyket, gör en Ace Of Base-cover!
Mest baserat på det sista, hon kan verkligen inte må bra! 8)


Pang.

Jag orkar inte blogga, mina ord är slut.

Men, var i alla fall i Stockholm i helgen. Hängde med Carro.
Vi åt tacos och kollade bio. Fick det som födelsedagspresent av systrarna ^.^
Det var massa mys och "Leo" var läskigt bra, du måste se den.

Nu ska jag kräkas, för vi har muntligt imorrn också.

Oblogg.

Alla mina fancy ordvrängningar hamnar i uppsatser
och dylikt, så bloggen dog lite där igen.

Vi har så mycket muntligt att jag spyr på det. Sedan ska jag läsa foto också.
Hur tänkte jag förra året? Muntligt har jag såna skills i att jag tar det andra
ämnet jag är sämst på också! Eller vad.

Träffade folk vi inte bloggar om,
från platsen vi inte bloggar om, på stan.

Och just det, jag får för allt i världen inte glömma:
Vill du se en riktigt dålig film. Jag menar sjukt dålig.
Se "Them". Det mest spännande är när hon blir jagad
i plast av någon med ficklampa och pjäxor.


Victory.

Det blev idag istället. 
Det gick jättedåligt.

Men jag gjorde det.
Jag är, typ, bäst.

Tillfällig huvudtöming.

Okej, sitter och övar inför redovisningen. Huvudvärk, frågade Igge.
Hell no sa jag. Men hej att huvudet kommer vara alá pansarvagnsöverkörning
i morgon ändå. Det är mindre läskigt för okända människor, de kan man glömma.

Suttit och gjort Svenska C och medeltid om vartannat, så jag snart kommer
tro att svarta bölder är ett tecken på att man fångat åhörarens intresse. Hjälp..
Och "fånga åhörarens intresse". Det vill jag inte. Jag vill sjunka genom jorden.
Det står inget hur man genomför det heller, rent fysikaliskt..

Var ute med Condessa, som tyckte "Jaa, hoppa i lera, Let's!".
Yes, nu får jag fortsätta rabbla. Massa.

Och den som säger "Alla tycker det är obehagligt att prata inför folk"
till mig innan det här är över ska jag personligen strypa med tandtråd!

"Vi har praktiserat på Avesta Tidning,
(insert paus för våldsam kräkning här)."

How to use the common sense.

Vi hade religion nyss, och vi håller på med ett kapitel om moral och ställningstagande. Jag håller som vanligt käften, men till min stora förvåning är de flesta i klassen riktigt vettiga. Dags att upptäcka det efter tre år, kanske.

Dessutom var det samvetsfrågor. Om man skulle ta pengarna om kassörskan gav tillbaka för mycket eller fuska på ett prov om ingen fick veta det. Det skulle jag aldrig kunna göra, jag skulle få så sjukt dåligt samvete. För då är det ju mitt fel att kassan inte går ihop för den stackars kassörskan, och jag förstör för de som verkligen pluggat till provet. Det finns inte i min värld. Jag får dåligt samvete för allt.

Fast egentligen är jag ju en hemsk människa. Inlägget i december om när jag hjälpte gubben upp fick fem kommentarer. "Ofta du är en sån människa" etc. Fem personer tycker att jag verkar vara någon som låter en stackars gubbe ligga halvt ihjälslagen på trottoaren. Det värmer!

... Och ja, för mitt egos skull raderade jag de kommentarerna.

Usch, religion är roligt.
Jag kan inte tro att jag precis skrev det där.

Demonerna kommer över mig.

Jag vet inte om jag vågar skriva det så här offentligt, men ... Jag tror att jag är glad.

Var ute med vovven imorse, och det var sol och massa mys. Fast hon ville stå stilla, fast hon ville bli buren, fast hon inte förstod vitsen med att röra sig framåt. Inte ens det blev jag sur för.

Sedan att jag kommer på mig själv med att låta sur anyhow,
det är en helt annan sak. Vara - låta som.

Mats Strandberg är min nya idol.

Jag har hittat en ny älsklingsmänniska! Mats Strandberg.

I det senaste numret av Hennes fick man hans bok "Jaktsäsong".
Började slöläsa i brist på annat, och för att jag tyckte omslaget var så sjukt fult. Men killen är ju ett geni. Boken är den bästa svenska nutidshistorien jag har läst. Jag älskar karaktärerna, skrivsättet - allt. Och jag brukar avsky svenska författare. Dessutom är karln från Fagersta, bara det liksom!

Att han sen skriver in sig själv som en något kutryggig författare som inte
var något särskilt att ha i slutet av historien gör att jag tycker om den en gång till.

Läs hans blogg, läs "Jaktsäsong", och köp "Bekantas bekanta" till mig!


På tal om att sluta skolan.

Jag får frossbrytningar av balen, jag har aldrig velat gå.
Men nyss kom jag på mig själv att titta på sånt här.
För det lär ju bli fint och passa jättebra!

Jag kan se Avesta Tidnings ettarubrik:
- After Dark till Domarhagens avslutningsbal.

Baby Charlotte.

Joel Madden i GC har fått sin Ritchie-bebis.
Jag hatar honom, för nu kommer de casha in genom att sälja bilder på ungen.
Det är så äckligt äckligt äckligt äckligt. Vem placerade den killen i Hollywood?
Jo, just det. Det var ju vi som köpte skivorna. Attans bananer..

- Att gräva gravar.

Det här är råtext till ett intro, inte färdigt material.
Ur nytt halvdant manus... trots titeln utan ond bråd död.
Jag behöver ett namn till karln också. Förslag?


"Vem jag skulle bli"


Jag hade haft blicken fäst på den bleka ryggtavlan bredvid mig i säkert en timme. Hon låg intrasslad i ett fult påslakan med tulpaner i en gräll färg, och andades tungt. Andades, inte snarkade. Lika väl som att hon alltid fnissade lågmält, istället för att låta ett befriande skratt dansa genom kroppen. Jag försökte verkligen tycka att det var värt besväret. Men efter alla nätters funderande hade kontentan ändå alltid blivit den att hon verkligen inte var den som jag ville vakna upp med - någonsin igen.

Hon var för lätt att älska. På tok för hel och utan de sprickor och ärr som gjorde en människa värd engagemanget. Fnissade åt det som var roligt, grät tyst åt det som var orättvist och lät det aldrig gå längre än så.

Klockradion blinkade ilsket om att fyra inte var någon vidare tid att lämna sängen. Men jag kände mig tvungen, hennes lugna och långsamma andning verkade fylla rummet med något jag äcklades av. Jag drog handen längs hennes skulderblad en sista gång innan jag steg upp. Känslan var medioker, och det Peter sagt om att hon skulle ha varit otrogen rörde mig inte längre i ryggen. Ta henne för helvete! Vuxen Bratz-docka skänkes vid avhämtning. Tjejer som henne finns för fan lika tillgängliga som mellanmjölk - ett tjog i varenda liten livsmedelsaffär i Sverige.

Trappuppgången luktade gammal cigarettrök och tonårsparfym med någon glammig celebritet på förpackningen. Jag drog en hand genom håret samtidigt som jag sträckte mig efter den rödblinkande kvadraten som fungerade som strömbrytare. Jag hade tänkt ägna månader åt att gräva, och lära mig att tycka om hennes avigsidor - men människan hade ju inga bortsett från bristen på just dessa. Hon var lagom i precis alla avseenden, och det var så enormt tråkigt. Inga försvarsmekanismer, inga skelett som rasslade hotfullt i garderoben, inga ovanor som man kunde betrakta sötheten hos.

Jag gick längs Kungsgatan och såg upp mot husen. Jag skulle lämna någon som inte var någon för att bli någon som inte hade något. Logiken som förut med jämna mellanrum lekt i mina tankebanor hade nu tydligen blivit kvar någonstans i sängen tillsammans med det fula påslakanet och mellanmjölkstjejen. Av någon anledning log jag.

Alla människor är inte djävulska.

Fråga: Varför stavar alla myndigheter och skräp mitt namn med Q,
medan Folktandvården stavar rätt? (Nu sitter du och undrar hur
man stavar Jennifer med Q!)


Det är mindre än ett halvår tills jag tar studenten.
Jag kom på mig själv med att sitta och trivas på lektionerna i veckan.
Det här är den bästa skolan jag haft. Jag skriver det nu, för efter alla muntliga
helveten i vår så kommer jag förmodligen vara aningen mer hatisk.

För ingen har tvingat mig att vara något jag inte är.
Till och med när (insert två bokstäver här)-cirkusen
drog igång, så var man på vår sida.

Och i och med den märker man vilka man kan lita på.
Och jag vet vilka jag kommer anställa när den dagen kommer.

A-list.

Usch, så high-tech.

Förra veckan handlade Tony Rickardsson 7 liter mjölk på Coop.
Den här veckan slingrar han sig på tv4 med någon dansbrutta.

Omväxling förnöjer.

Det är någon som spytt mellan mina ord.

Får hem tidningarna där mina berättelser - "Direkt ur livet", jo tjena - publicerats.
De har tagit texten, malt ner den, kräkts på den och petat in den i en ful mall.
Två stycken har jag fått hem, där mina historier har massakrerats till ... skräp.

Men ey. 500 kronor funkar alltid.
Skriva skönlitterärt får man göra någon annanstans.

Dagens lektion:

Vi hade ett möte idag. Jag lärde mig en hel del matnyttigt.

- Om man tycker något, så står man för det  - så länge någon annan inte skriver det i sin blogg.
- Det är helt okej att kränka människor, så länge det är i ett "privat" samtal.
- Om man jobbar i ett kontorslandskap blir man döv.
- Jag och Elin är styggelser som ska veta hut, och lära oss hur man beter sig på en arbetsplats. 
- Man ska inte stå upp för vad man tycker, för då blir man utan jobb.

Välkommen till inavlade, älskade bonn-Avesta där alla känner alla.


Och, just det. Sport for Life ringde. De ville publicera 
artiklarna som jag och Elin skrev om Lussebandyn.

Ibland är jag så tokig.

Lägga ner den här bloggen? Glöm det.

Jennifer is back. 

Att lägga ner en blogg med publik från flera av södra dalarnas 
medieinstitutioner är ju som att se en film där ingen dör. Vansinnigt.

RSS 2.0