.

När jag var yngre var jag rädd för skyltdockor. Jag vet inte varför, men jag har för mig att det var något med insidan. Det var äckligt med en människa utan insida, för om de levde kunde de ju göra vad som helst. Något i den stilen.

Nu är jag helt okej med sådana, men såna här utställningar (kolla bilderna) är fortfarande det äckligaste jag vet. I nian när vi var på något museum med skolan gick jag och höll krampaktigt i Bella och Julia och co längs varenda monter. Det räcker inte med att de ser äckligt realistiskt ut, man ska stoppa in dem i glasburar också - så att det ännu mer verkar som om de tekniskt sett skulle kunna ta sig ut.

Och det enda intressanta med den där utställningen är ju det som man inte har någon aning om:
Var den tidens människa också missnöjd med sig själv? Gick hon och nöp sig i fläsket, eller i revbenen för att hon såg fel ut? Eller är det faktiskt Paris Hiltons fel?

Jag tror inte dockorna berättar det.