Kolasås, vilken lycka!

... bara för att jag av någon anledning älskade den repliken i "Långben"-filmen.

Världen ligger långt ifrån mig just nu. Eller åtminstone gör min telefon det. Jag glömde den hemma. Så - med tanke på hur tät teletrafik jag vanligtvis har - ring inte mig. Eller för all del, det får du väl göra men jag kan inte svara. Som om någon skulle vilja mig något, men ändå. Vilken tomhet. 

Fast det är ändå ganska gulligt att jag inbillar mig att någon skulle vilja ha tag i mig. 
Bara för att jag glömde telefonen hemma, så ringer någon schysst snubbe på Bonniers som berättar att jag har skrivit tvåtusentalets snyggaste generationsroman som de gärna promotar för några mille! 
... Inte för att jag skrivit någon roman överhuvudtaget, ännu mindre skickat den till Bonniers, men det är petitesser. 


Det var pizza till lunch idag. Första gången maten inte ser ut och smakar som The Death of Saddam - Director's cut. Fast den var lite grön.. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0