.

"Jag kommer att trycka mig nära dig igen, så tätt och andas in alla dina dofter tills de lagras inne i hjärnbarken under mappen med etiketten "älskat". Jag ska klänga vid din midja som om värmen du utstrålar gick att fånga och behålla som ett bevis på att jag en gång varit värd att omfamna. Jag ska skriva de här raderna och se framför mig hur du mumlar något om känslotrams och återgå till vad du nu gör som är så mycket viktigare än mina svek.

Här finns ingen som har lovat någonting, ska den vansinniga rösten i mitt huvud hest skrika till mitt försvar. Men vi vet båda två att den ljuger, och att den hånande responsen gentemot allt du gav är ett iskallt långfinger och en tårögd blick. För jag lovade för kung och fosterland. Jag lovade för fan själv och alla gästerna på hans släktkalas.

Att såra är att ha ont uppsåt, är vad jag tänker - blåögt ignorerande att det gör ondare om man velar med kniven fram och tillbaka än att köra den genom hjärtat i samma sekund tanken uppstår.

Jag går sönder för att jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.
Jag går sönder, för jag vill inte att du ska ha ont. Jag vill inte att dina knogar ska vitna av vanmakt, jag vill inte att du ska dricka dig till glädje för att tårarna vägrar visa sin närvaro. Hur kan jag som skulle vara den att skydda dig, nu våga tanken att förstöra dig i hemlighet."