.

.. eller vad de nu sjunger i den där Kent-låten? Jag har aldrig brytt mig om att lyssna på deras texter. De säger inget.

Efter konserten i tunnelbanan skulle vi dö. Det trodde iaf mamma och systrar. Det gick nämligen en knarkare förbi som trodde att en ballong som smällde var någon som sköt. Herregud, han kunde knappt stå upp. Skulle han ha en kniv i jackfickan och mot all förmodan dra upp den, skulle han förmodligen bara snubbla, kötta in den i sin egen bröstkorg och ramla ner på spåret liksom. Men de var helt säkra på att han skulle dräpa oss en efter en! Ja, tre pers mot en snubbe hög som en talltopp som knappt kan stå upp. Farliga grejer! Okej, om det var uppåtjack, men han orkade ju knappt lyfta fötterna ey.



Och när vi åkte hem på tåget satt vi mittemot en kille med yxa. Han såg livsfarlig ut. Stor flat-hund hade han också. (Alltså, flat coated, inte en lesbisk hund. Fast vad vet jag, det kanske hon också var.) Så han sitter där med sjukt stirrig blick, stor svart hund och yxa.

Så ringer det. En mansröst i pratar i andra änden. Han svarar "Ja älskling, jag kommer snart med tåget. Jag har Fia med mig också. Puss!". Sedan går han av i Uppsala och tar med sig den andra påsen i vilken han hade en gigantisk krukväxt. Och yxan var förresten inslagen i tre ton papper.

Det mordförsöket skulle jag vilja se. Han står där och försöker kapa tåget,
i vagn 5 där det verkligen inte finns någon lokförare. Med en yxa i inslaget present- och tidningspapper. 

"Nu tar alla det jävligt lugnt!" (reser sig upp och börjar dra upp yxan. Den fastnar i påsen.)
"Jag ska bara..."  (får upp den, tejpen fastnar på skaftet och vill inte lossna. Han ser sig omkring.)
"Alltså, jag är snart.. sitt bara jävligt stilla! och..." (Hela vagnen tittar skeptiskt)
"Eh, förresten jag ska nog av här!" (tar yxan, hunden och krukväxten under armen och springer mot restaurangvagnen)