.

Och det var det. En vanlig föreläsning för Riksförbundet Pensionärers Gemenskap.

En gubbe kommer ut i hallen i pingstkyrkan, där vi står osäkra och livrädda. Elin förklarar att vi är från tidningen.

Sedan går vi in i salen, med bord dignande av flottigt tant-kaffebröd. Där sitter AnnBritt, som ska föreläsa tillsammans med The Bad Ass Pensionärerna 2.0. Jag skrattar nästan rakt ut, för situationen är sinnebilden av pensionärsträff. Som om inte detta vore nog, slänger en tant fram en PSALMBOK. Här ska också sjungas Guds sånger! (Jag försöker komma undan med att se road ut, men en tant tittar på mig som om jag besitter satan. Så det blir till att glatt mima vers efter vers om att Herren rockar fett.)

Efter det blir det fika, men precis innan ropar en gubbe något om det ska sjungas. Acapella. Jag tänker "Ajo, han är ju inte seriös". Men se på fan, tanten mittemot oss börjar SKRIKSJUNGA någon vriden låt som tydligen alla kan texten utantill på. Det var ungefär som när GC sjunger "Lifestyles". Alla ihärdigt vrålande men ingen kan riktigt texten förutom i refrängen.

Efter det får tanterna nästan hjärtstillestånd för att vi inte vill ha kaffe eller saft. "Men driicker ni ente KAFFE? Har ni aldrig gjort det?!" och "MÄN SKA NI ENTE HA LITE SAAAFT?" x 57. Dessutom trodde minst sju pers att vi var "Flickorna från musikskolan". Vi tackar gud att de åtminstone frågade, och inte tog det förgivet.

(- Det här är flickorna från musikskolan som ska sjunga för oss!

- Eh... host.. ASSASSINATE ME LIKE YOU DID WITH JFK... Eh... prisa Gud?)

Och under föreläsningen fick vi dessutom lyssna till aldrig upphörande "AMEN!" och "NÄMEN!" varje gång AnnBrit berättade om någon obskyr kändis hon träffat eller varit inhoppare för. Och självklart, några gubbar som på klingande dalmål berättade att "Jag, och min fru när hon levde, hade sommarbarn och de fick bannemig jobba!". Sedan tillkom flera stycken "Jag, och min fru, när hon levde". Var frun kom in i sammahanget vet jag inte riktigt, men hon var i alla fall död i varje mening. Och det var ju ganska gulligt att vilja nämna henne hela tiden, faktiskt... 

Det var nog det roligaste på hela dagen. Dessutom hälsade pingstpastorn och tog i hand. Problemet var att jag märkte inte att han stod bredvid mig så jag flög flera meter upp i luften när han sa "Hej". Dessutom höll jag på att asgarva när han presenterade sig pastor, för jag tänkte bara på Knutby...