Poetry goes mobile
"Poetry goes mobile" var i skolan idag, och jag och Elin skulle reppa för skoltidningen. Elin, som fortfarande är förkyld, fick världens hostattacker och blev befriad redan efter tjugo minuter. Själv fick jag pinas i en timme, men på rasten smet jag.
Första timmen var en egokick för Daniel Boyacioglu, där han läste sin egna dikter och försökte tipsa fyrtio sinnessjukt ointresserade elever om hur man komponerar en dikt. Det enda jag satt och tänkte på var hur fan den killen fått ge ut fyra böcker.
Han fick till en punch, resten gled ju bara in och ut. Och det säger ganska mycket om att den punchen handlade om att en tjej som han inte var kär i inte skulle vara ledsen för hon "var ju bra under täcket och minst lika bra igår mot balkongräcket". Seriöst, vem har gett honom pris?
Och, om han nu är "duktig" och har vunnit massa priser...
Hur dålig är inte jag då, om jag skriver sämre än så där? Jag blir fan mörkrädd.